Släckta lampor. Tända ljus. Stängda dörrar. Varmt te i stor kopp. Fetaste godispåsen. Mystäcket. Syster tätt intill. Hjärtat i halsgropen.

Ohja, det var skräckfilmskväll hos Maria. Sjukt bra kväll, dock inte så pepp på att traska hemåt ensammen, men jag klarade det. Grattis Kristin. Ia, detta Måste göras om snart!

Kvällen hade dock ingen bra början. Blev ingen träning som tanken var, blev ganska snabbt ändrade planer. Sjukt oväntat. Att efter nästan 10år sitter det kvar så djupt inne. Kommer nog aldrig tappa den där hemska känslan. Den får mig att uppskatta min familj lite extra dock. Man ska vara glad för det man har.