Mina föräldrar. Mina päron. Mina skapare. Mitt DNA.

Om vi börjar med mamma då, hon heter Liselott. Har alltid bott med mamma, tills jag då vid 17års ålder flyttade hemifrån. Mamma bor på torpgärdan med sin gubbe Janne. Har fått höra många gånger att jag är sjukt lik mamma på både utseende och sättet, men jag vet inte om det stämmer hehe. Min mamma är en snäll person som alltid vill hjälpa alla och se till att alla har det bra. En sak jag tycker om med mamma är att hon älskar Jannes mamma nästa lika mycket som om det vore hennes egen. Det hon gör för henne är verkligen från hjärtat. Mammas intressen är deras stuga, inredning, blommor, familjen, korsord med mera.
Jag har en bra relation med henne, kan säga i stort sett allt åt hoina. Mamma & Janne har trots mina dumma val som tonåring varit förstående men samtidigt väldigt rättvis. Kort sagt, Hon är bra min mamma.

Sen har vi pappa. Pappa Per. Min stålman. Min superhjälte. Det har pappa alltid varit för mig, en superhjälte. När jag var cirka 10 år flyttade han ner till lilla Vindeln i västerbotten och där nere (i vännäsby) träffade han sin fru Marlene. Det bästa jag visste som mindre var helgerna hos pappa. Där kunde man slappna av och bara mysa. Från och med ett år tillbaka bor han i en liten by utanför skellefteå som heter Kusmark. Pappa är en bra liten gubbe som alltid sätter sina barn först och som släppt in Marlenes barn som sina egna då dom inte har någon egen pappa. Det tycker jag är fint gjort.
Pappas intressen är hans fyra leonberger, huset, bilar, familjen, motorer i allmänhet, mat med mera. Och hans skämt, ja, nu vet jag var tommy fått sin humor ifrån iallfall haha. Nämen seriöst så,  jag blir glad av min Pappa.

Mina föräldrar var gifta tills jag var cirka 7-8 år. Sedan skilde dem sig och pappa flyttade bara några hus bort från Mamma för att vi barn skulle ha båda päronen nära. Så vi bodde varannan vecka hos dem båda, tills pappa då flyttade ner till västerbotten för ett "killerjobb". Efter något år valde min bror tommy att flytta ner till pappa, vilket jag tror betydde otroligt mycket för honom.

Mina plastföräldrar, bonusföräldrar, låtsasföräldrar eller vad man nu vill kalla dem, betyder otroligt mycket för mig också. Dom är ju mina extra, mina två pluspoäng i livet.

MINA FÖRÄLDRAR ÄR BÄST.


(Sorry för att missade skriva detta igår hehe)